1999 kom hon in på Teaterhögskolan i Luleå och fick där fyra utvecklande år.
På Norrbottensteatern medverkade hon under den här tiden i Staffan Westerbergs bejublade helaftonsföreställning ”Pite 55” där hon spelade roller han specialskrivit för henne, bl.a. den tubaspelande Byidioten och Nyckelpigan som håller till i en ostkupa.
Efter sin examen arbetade hon mycket intensivt med teater, film och TV.
Hon medverkade i bl.a. tv-produktioner som den kultförklarade SVT-serien Spung, där hon spelade Linda-Lotta. Hon medverkade även i Kronprinsessan, Lisa Ohlins Kvalster mm.
I långfilmen ”Krama Mig” av Kristina Humle gjorde Ida en av sina favoritroller som hämndlysten kallskänka.
Inom teatern arbetade Ida under tiden på scener som Fria Teatern och Stockholms Stadsteater.
2006 föddes Idas första dotter Ingrid. Vid den här tiden började Ida på allvar intressera sig för kreativitet. Vad som främjar vår kreativitet och vad som hindrar den.
Det kom ur ett eget behov. Efter några år av mycket hårt arbete kände hon sig tömd på energi och inspiration. Den självkritiska rösten överröstade den lilla glada, leklystna. Viktiga frågor som: ”Vad vill jag? Vad tycker jag är roligt?” De hade kommit bort på vägen.
Vad göra?
Ett arbete med att utveckla den egna kreativiteten och ta sig förbi egna hinder och blockeringar blev inkörsporten till två nya områden i yrkeslivet som visade sig vara just det komplement som Ida ville ha och behövde: Det egna skrivandet och det pedagogiska arbetet.
Nu arbetar Ida som både skådespelare och pedagog. Repetitioner varvas med workshops. Ett par dagar i veckan tillbringar hon på kontoret på KLUMP i Subtopia som hon delar med andra kulturföretagare som bl.a cirkusartister, musiker och urbana odlare.
På fritiden skriver hon. Och fotar. Och läser. Och lär sig spela gitarr.
Viljan att inspirera andra till att ta sin egen kreativitet på allvar och lära ut enkla verktyg för att nära kreativiteten är Idas drivkraft i det pedagogiska arbetet.
Under 2012 och 2013 gästar Sofia Karlsson Idas workshops. Sofia har under många år varit bollplank och inspirationskälla för Ida och detta samarbete genererar mycket energi, idéer och glädje.
I oktober ska Idas självskrivna monolog ”Att måla en häst” ha premiär på Teater Giljotin.
Den handlar om att krympa sig själv i ett försök att bli godkänd av andra. Om priset vi betalar när vi tillåter oss att göra oss mindre än vi verkligen är. Och om en väg tillbaka till självaktning och livsglädje.
Den handlar om Anna, en trebarnsmamma som försöker vara så snäll så snäll så snäll att det tillslut slår över.
Och då jävlar!